Vecka 5+6

Idag har det gått 5 veckor och 6 dagar av graviditeten. Har ej så många graviditets symtom, bara lite ömma bröst. Har varit uppe i natt och kissat flertal gånger! Om man ändå kunde må lite illa! Har gått upp 1 kg, från 55.5 till 56.5.


Förra gången var det samma symtom innan MA och det kom ingen blödning då heller. Jag har läst att vid tvilling graviditet har man väldigt starka graviditetssymtom tidigt i graviditeten, så det är kanske "ett" hjärtegryn i magen. Dessutom är jag hemma och kackerlackar i skåpet, jag är en sån som hellre äter lite och ofta än stora portioner sällan, det ska vara bra för att hindra illamående.


På Måndag är det en vecka kvar till vul. Känslorna är blandade. Kanske får vi se ett eller två hjärtegryn, men vågar ej hoppas för mycket,


Det gick inte så bra förra gången vi gjorde vul i graviditetsvecka 8. Det var den 10 Juni 2011. Jag var gravid efter flera misslyckade ivf försök. Jag hade såklart förberett mig och min man på det värsta, bara för att jag var gravid så betydde det inte att vi skulle få barn. Jag hade läst om flera gravida som gjort vul i graviditetsvecka 8 där man ej sett något hjärta slå.


När vi kom in på ivf kliniken var jag nervös, kändes som om mitt hjärta stannat. En sköterska kom och frågade hur det kändes och om jag hade några gravititetsymtom, sen blev vi inkallade av doktorn. Doktonr frågade om graviditetstest, ja det hade jag tagit några stycken och de var positiva, graviditets symtom kände jag inte av så mycket och jag hade ej haft någon blödning.


Då var det bara att kliva upp i gynstolen och titta efter hjärtegrynet på vul, mitt hjärta slog jätte fort och jag mådde illa. Min man ville också se och fick sitta vid min ände. Doktorn sa att det var en graviditet! Fostret var väldigt litet ca 7-8 mm, inget hjärta slog. Svart. Doktorn sa att det var kanske så att embryot kanske fäst något senare? Tyckte det var konstigt eftersom jag fått insatt en blastocyst och den fäster redan dagen efter transfer. Doktorn sa att det var 50% chans till graviditet och vi fick en ny tid om en vecka, om fostret ej utvecklats ytterligare blev det missfall. Min man var hoppfull men jag visste att det var kört. Tyckte i alla fall att det var bra av doktorn att vänta och se om fostret utvecklades för att vara 100% säker.




När vi kom ut i korridoren (var ensamma), kom en sköterska och frågade hur det gick. Vi berättade, foster, inget hjärta, gick sen ut......ledsen.


Sen var det att vänta en vecka mellan hopp och förtvivlan. Fast jag visste vad som väntade.


På ivf kliniken en vecka senare konstaterades missat missfall. Jag frågade när fostret dog och doktorn sa v.8, jag fick remiss till kvinnokliniken för abort eftersom det kan ta tid innan kroppen stöter ut fostret, kroppen har ju ej fattat att det är missfall. Jag hade såklart undersökt innan vilken sorts abort och bestämt mig för Cytotek, ville ABSOLUT ej göra skrapning, det finns en liten risk för infektion. Cytotek är igentligen en tablett som man tar vid magsjukdom, tabletten sätter igång sammandragningar i livmodern när man är gravid, vilket gör att man får en kraftig blödning och fostret stöts ut.


Sen var det helg och allting var svart.


Nästa vecka bokade jag tid på kvinnokliniken, tänkte att jag ville ej sitta där på akuten i helgen. Fick tid den 22 juni 2011, skulle då gått in i vecka 9. Vi satt där på blödningsmottagningen, jag och min man. Där var ett annat par i väntrummet där en tjej grät, tänkte att hon fått missfall. Hon var väldigt ung, kring 20 års åldern. jag undrade och tänkte om det var hennes första missfall. Jag var i alla fall där för att jag blivit gravid vid 34 års ålder efter fyra år av ofrivillig barnlöshet. Gravid för första gången i mitt liv på ivf nr. 4, femte återföringen. Det var kanske ej säkert att jag kunde bli gravid igen. Helt plötsligt kom en ung tjej med barnvagn, i vagnen låg en bebis några veckor gammal. Det unga paret gick iväg, tjejen grät ännu mer, man kan undra vad tjejen med barnvagnen var där för! Hon hade kanske en blödning, inte kan hon varit gravid eller fått missfall. Jag tog det rätt bra men stirrade på henne.


En sköterska kom och sa att jag skulle kissa innan, förstod att läkaren skulle klämma på magen.


Vi blev inkallade till läkaren. Kände igen henne, vi hade jobbat på samma jobb när vi var unga, vet ej om hon kände igen mig. Vi fick berätta vad som hänt. Ivf, femte återföringen, första gången gravid i mitt liv, missat missfall konstaterat på vul. Läkaren undrade om vi diskuterat med ivf läkaren om vilken sorts abort. jag sa att ivf läkaren ej sagt något och då trodde denna läkare att jag kanske inte viste något om olika metoder vid abort. Jag sa att jag ville ta cytotek. Då fick jag svaret av läkaren att det var inget de kunde erbjuda i mitt fall, det fanns inga bevis att det fungerade. Läkaren föreslog skrapning eller gå hem och utvänta blödning! Jag sa att det kändes ej bra, var nära till gråt och undrade var man kan få cytotek, på en annan klinik eller? Tillslut sa läkaren att jag jag kunde få cytotek! Jaha så det gick bra nu! Tur att man är förberedd innan man går till läkare. Jag är medveten om att när man tar cytotek så finns det en risk att fostret ej stöts ut och man i så fall måste göra en skrapning, men för många har cytotek fungerat vilket jag kollat upp på bland annat familjeliv. Sen fick jag hoppa upp i gynstolen och läkaren klämde på magen och tittade på vul för att säkerhetsställa att fostret ej levde.


Jag fick en tablett, Mifegyne som skulle mjuka upp livmoderhalsen. Fick med mig Cytotek 6 tabletter, Panodil, Diklofenak( minskar inflammation) och Oxynorm( morfin vid kraftig smärta).


Fredagen den 24 juni 2011 på självaste midsommarafton tog jag 4 st Cytotek enligt instruktion, förde upp dem i slidan, tog också samtidigt 2 st Panodil och 2st Diklofenak kl.10.00. Sen skulle man ligga ner en timme, efter det röra på sig så jag och min man gick ut en runda, det var en solig midsommarafton. När vi gått i en timme kände jag att det började blöda. Vi gick hem och åt midsommar luch, matjesill med potatis och dill.


Blödningen fortsatte och det kom ut klumpar. Jag behövde därför ej ta de 2 sista Cytotek tabletterna. Jag hade ej kraftig smärta så jag tog ej morfin. En sköterska ringde för att stämma av hur jag mådde.


Blödningen fortsatte dagarna som kom, dock ej lika mycket. Måndagen den 27 juni träffade jag min syster som berättar att hon är gravid i v.6. Hon blev troligen gravid på de första försöken.


Sommaren 2011 passerade förbi, jag fyllde 35 år, svart, allting kändes svart, åkte på semester i två veckor, var ledsen, tänkte på missfallet hela tiden.